På modefronten inom mat finns idag en mängd picklade grönsaker. En rackare som varit med länge inom området är rödlöken och i min familj har denna klassiker fått en något uppiffade kostym. Maken som älskar allt asiatiskt har naturligtvis sneglat
åt det hållet även för rödlökens räkning och resultatet har blivit en frisk, pigg och välsmakande liten raring som passar till det mesta. Här serveras den oftast till hamburgare och diverse helglunchmackor bestående av rester men om man har en burk i
kylen så är det ju lätt att ta fram och testa till nästan vad som helst.
Picklad rödlök
En, eller flera, rödlökar
1-2-3 lag bestående av en del ättika, två delar strösocker och tre delar vatten. (Mängden till burken ovan är nog totalt 2-3 dl. Hellre lite för mycket än för lite.)
1 msk hela korianderfrön
Ingefära i storlek motsvarande ungefär en halv golfboll
2-3 torkade piripirichilis eller annan torkad chili
Ev. en bit citronskal
Rosta korianderfröna i en het, torr stekpanna tills de börjar lukta aromatiskt. Låt svalna. Rör ihop 1-2-3 lagen tills sockret smält. ( Man kan ju koka upp den för att det ska gå fortare att få det att smälta men då måste man i stället lägga tiden på
att låta den svalna.) Skiva löken tunt, gärna på en mandolin. Skiva den skalade ingefäran ännu tunnare. Tryck ner lök, ingefära, chili och ev. citronskal i en lagom stor burk. Lägg ev ner korianderfröna i en tekula eller liknande och stoppa
ner. (Förut hällde vi ner dem fritt i burken men numera föredrar jag oftast att slippa knastret när jag äter löken, trots att det också har sin poäng ibland. Du får prova dig fram.) Häll över lag så att det täcker. Löken är god att äta efter bara
en stund men vinner något i smak om den får dra lite längre. Hållbarheten får du avgöra själv. Oftast äter vi upp den på någon vecka men då blir konsistensen lite soggigare mot slutet.
Så där! Nu har du bästa tricket för att pigga upp en i övrigt lite småtrist måltid eller att sätta den sista touchen av guldkant på en ljuvlig sådan!
Kommentera